男子高校生の日常 (Danshi koukousei no nichijou) (Daily Lives of High School Boys)

yo!


Killar och tjejer


"Daily Lives of High School Boys" handlar om ett gäng gymnasieelever och vad som händer under en vanlig dag för dem. Serien utspelar sig i Japan, där det är vanligt att gymnasieskolorna är indelade med killar och tjejer för sig.


Tadakuni, Yoshitake och Hidenori är tre helt vanliga gymnasieelever som ofta umgås på fritiden och hittar på saker tillsammans. Man får följa deras vardag, ta del av de problem som uppstår och se hur de löser dem. Serien speglar mycket av Japans samhälle - eftersom tjejer och killar är uppdelade så är relationen mellan könen exempelvis relativt dålig i många fall, och det driver författaren till mangan mycket med.


yohoyoyohohoho!!!


Vad ska han säga till tjejen?



Här är ett utdrag från mangan:


Hidenori ligger och läser på gräset vid en flod. En high school-tjej kommer gående och ser honom ligga där.


Hidenori:
Vinden är för stark, jag kan inte läsa alls...
Jag skulle aldrig gått hit för att läsa...


Tjejen som såg honom tidigare kommer upp bakom Hidenori och sätter sig någon meter ifrån honom utan att säga någonting.


Hidenori:
Va? Vad obehagligt! Vad gör hon här, vem är hon?
Varför sätter hon sig just bakom mig på denna skitstora gräsmatta utan att säga något?
Jag vet inte vad du vill men det kanske borde vara jag som säger något, eller? Fast varför?
Men jag vet ändå inte hur man talar med tjejer...
"Vacker solnedgång, eller hur?"
Nejnejnejnejnej! Sånt vardagssnack passar inte in i denna situation!!
...exakt, den här situationen... att träffa en kille som sitter ensam och läser en bok på gräset vid en flod, färgad röd av solnedgången, är ganska romantiskt.
Kan det vara så att denna person förväntar sig ett romantiskt möte mellan två personer på detta sätt...


Han vänder sig om och tar en titt på henne.


Hidenori:
Det verkar verkligen som det...
I så fall, skulle jag behöva säga något som får henne på fall.
Det är dock egentligen bara så att mina två polare är upptagna med sitt deltidsjobb och jag hade inget bättre för mig än att sätta mig här och läsa. Jag är bara en vanlig kille utan några sådana intentioner.
Aja, hur som helst, jag får ju inte göra henne besviken.
Nu kör vi, här kommer det!
”Vinden blåser starkt idag...”


yahohjohohohaya!!


Hennes svar


Hidenori:
Nej, shit, nu vill jag dö.
Inte för att det var direkt pinsamt, jag vill bara... dö, typ.
Nu måste det vara kört...
Eller vänta, hon ser glad ut...
Jag flippade ur lite, men jag fick det sagt! Få se hur du svarar på det nu.


High school-tjejen:
Fast vinden är aningen... sorglig.



yahahaha!!


Räddningspatrullen


Hidenori:
Hahahahaha.... hon är för rolig!
Fast tyvärr... jag är ledsen, jag orkar inte mer än såhär, jag har nått min gräns.
Fast ärligt talat, jag blev rätt glad när du kom och satte dig bakom mig. Men jag saknar typ fantasi och klarar inte av att vara i hennes drömvärld längre.
Därför har jag redan kallat på min tvåmanna-räddningspatrull.
Kom, mina soldater! Krossa denna barriär åt mig!
Där är en av dem! Vad snabb han var!


Yoshitake:
Skynda på, Hidenori!
Det ser ut som om stormen har fört med sig mindre bra saker till staden.


Hidenori (tänker):
Gahh!! Varför ska du vara så uppspelt just idag av alla dagar!


Yoshitake ser på tjejen och tittar snabbt bort och rodnar.


Hidenori (tänker):
Vad vill du! Dö!!
Oj, gud vad hon ser glad ut nu!
Nej, nu får det räcka, skicka tillbaka mig till verkligheten!
Din önskan om att få träffa en ensam dyster kille på en gräsplätt i solnedgången tycker jag har uppfyllts nog nu! Med en sista mening bryter jag mig nu ut ur denna fantasivärld.

Hidenori: Vi får skynda oss, innan vinden avtar.


yohohohohoohoh!!


Hennes roman



Hidenori (tänker):
Vad är det jag säger!!!!
Skit samma. Jag går så långt jag kan.

Tadakuni:
VÄNTA!


Hidenori (tänker):
Ah, där är min andra räddare, Tadakuni!


Tadakuni:
Shit asså, har ni hört, det är halva priset på pommes vid gatuköket där borta! Skynda er!


Hidenori (tänker):
Läs situationen, idiot! Eller, det kanske är det han gör.


Tjejen springer bort till Tadakuni, hoppar på honom och slår ner honom.


Hidenori plockar upp hennes papper som hon tappade på marken när hon sprang iväg.


Hidenori:
Vad är det här för något?
Ah, så du skriver en roman...


Hidenori (tänker):
Nu förstår jag. Det är en kärleksberättelse om en tjej och en kille som möts på gräset vid en flod.


Yoshitake:
Huvudpersonen använder vinden som sin styrka...


Hidenori (tänker):
Det är nästan helt identiskt med vad som just hände; vilket sammanträffande...
Du ville alltså förverkliga dina fantasier genom att sätta dig bakom mig och få mig att spela samma roll som huvudpersonen i din roman. Inte för att jag bryr mig direkt, men.... problemet är huvudpersonen i romanens karaktär....


Hidenori:
Du tycker alltså att jag framstår som en ensam dyster nörd!!!


Yoshitake:
Det är väl inget fel med det egentligen...?



yahahahahahoohohohkaya!!


En serie på uppgång



"Daily Lives of High School Boys" gavs först ut som manga i maj 2009 - det har hittills endast kommit ut fem mangaböcker, men fler är på väg (enligt Wikipedia). Animeserien började sändas på TV den 10 januari 2012, vilket är ett tecken på att författaren kommer lägga ner mer energi på mangan också.

/Erik



モンスターハンターオラージュ (Monster Hunter Orage)



Monsterjakten


Monster Hunter Orage är en manga som är baserad på de i Japan populära TV-spelsserien ”Monster Hunter”.

Mangan inleds med att en ung pojke vid namn Shiki tränar till att bli en ”Monster Hunter” tillsammans med sin mästare Greylee.


Här är ett utdrag, som jag översatt till svenska, från mangan:


Greylee:
Shiki, ta ditt svärd.

Ditt vapen ger dig kraft att förverkliga dina drömmar.

Från och med nu ska jag lära dig allt om monsterjakt.

Så, ta ditt svärd, framtida monsterjägare.

(En tid senare)


Shiki:

Jag lever för jakten!!!

Jag kommer fortsätta slåss så länge jag lever!!


(Shiki springer in mot en flock dinosaurier)


Greylee:

Shiki! Låt mig ta hand om ledaren för flocken.

Du får ta hand om småskitarna.

Shiki:

Vad snackar du om?

Monster som de här käkar jag till frukost!

Greylee:

Din dåre!

(Greylee slår ner Shiki så att han ramlar baklänges.)

Greylee:

Det är ju det jag har sagt hela tiden. Det här är också en del av träningen.

Förstör inte vårt teamwork!

Shiki:

Men mästare, det skulle ge mer om vi slogs mot drakar!

Drakar som jag ska dräpa flyger just ny i skyn över oss!!!

(Pekar på en av dinosaurierna de slogs mot nyss.)

De här mesarna duger ju inte till någonting!

Greylee:

En äkta monsterjägare värderar grunderna, kunskap och framförallt sina vänner.

Shiki:

Vänner?

Greylee:

Om du inte respekterar dina vänner så kommer ingen heller ha förtroende för dig.

Shiki:

Förtroende...?

En kort tid därefter råkar Greylee spränga sig själv när han blandar explosivt pluver - och dör. Shiki får nu klara sig på egen hand.


Mangan hoppar sedan åtta år, och Shiki besöker ett ”guild” för att leta efter någon som vill hänga med honom och döda drakar. För att få tillåtelse att jaga måste man även vända sig till ett ”guild”.


Shiki (hoppar upp på ett bord och skriker):

De som vill hänga med mig, räck upp handen!!!!

(Det blir tyst och folk tittar på varandra.)

(De börjar prata med varandra igen och ignorerar Shiki helt.)

Shiki:

Ehm...

Vad ska jag ta mig till!!! Mäster!!!

Irie:

Ur vägen.

(Pekar på bordet som Shiki står på.)

Det här är min plats.

 



Vad ska man med vänner till?



Shiki:

Har vi setts förr...?

Irie:

Det var inte igår man hörde den raggningsrepliken inte...

Kan du flytta på dig?

(Irie slår till honom på huvudet.)

Shiki:

Du behövde väl inte slå mig heller!?

Irie:

Vill du ha en spark i stället?

Shiki:

Om sanningen ska fram så letar jag efter någon som vill slå ihop sig med mig.

Irie:

Vad gör du? Sätt dig inte bara brevid mig sådär!!

Shiki:

Det behöver inte vara du själv, utan om du känner någon annan som vore på, skulle jag vara tacksam om du ville hjälpa till.

Irie:

Nej, jag vet ingen.

Shiki:

Är du säker på det? Du har väl varit i det här guildet länge?

Irie:

När sa jag att jag har hängt här länge?

Shiki:

Det här är väl ”din plats”, eller hur?

Då måste du ju varit här ett tag.

Irie:

...

Vad är det med dig egentligen? Jag kommer hit för att få lite ro innan jag ger mig ut på jakt igen... så kan du vara så vänlig och lämna mig i fred!!!

Shiki:

Jakt?!!

När? Nu?

I så fall, låt mig hänga på!!!

(Irie ställer sig upp och går iväg utan att säga något.)

Irie:

Jag arbetar ensam.

Vad ska man med vänner till?

(Irie ger sig iväg och Shiki bestämmer sig lite senare för att följa efter henne. Mitt ute i skogen så kommer hon på honom och de börjar bråka. De hinner inte säga mycket då de blir anfallna av en enorm drake vid namn Lioleia.)




Drakdräpardags


Irie:

Det är inte möjligt!

Va... vad gör Leia här?


Shiki:

Vi har ihjäl den!

Mitt blod kokar av jaktlust!!!

Irie:

Det finns inte en chans att vi kan ha ihjäl henne. Vi drar innan det är försent!

(Irie tar tag i Shikis arm och drar iväg med honom. )

Irie:

Du kan inte ens föreställa dig hur stark hon är.

Det finns en anledning till att jägare i det här området undviker att komma nära henne.

(Leia anfaller dem genom att dunka svansen stenhårt i marken där de springer, och de båda flyger åt olika håll.)

Shiki:

Hon är väldigt rörlig för att vara så stor...

Och nu sprutar hon eld också!!!

(Irie blir träffad i benet och kan inte stå upp längre.)

Irie:

Ahhh!!!

Shiki:

Irie!!!

Irie:

Kom inte hit! Rädda dig själv och lämna mig här!

Annars kommer hon ha ihjäl oss båda två!

(Leia rör sig mot Irie samtidigt som Shiki också springer mot henne.)

Shiki:

Du är inte så elak i alla fall!

(Han lyfter upp henne på axeln.)

Shiki:

Inte en chans att jag överger en vän i nöd!

Irie:

Vänta lite, sedan när blev vi vänner!?

(Leia stångar i berget brevid dem och de flyger återigen all världens väg.)

Shiki:

Hon kanske är svår att besegra ensam, men om vi hjälps åt så är jag säker på att det går!

Leia:

Inte en chans!

Shiki:

JO!!!

Du måste tro på dig själv för att förverkliga dinna drömmar!!

Tillit och förtroende är vad som kännetecknar en äkta monsterjägare.

Jag tror på dig!

Shiki:

Nu är det drakdräpardags!!!




Från skaparen av "Fairy Tale"


"Monster Hunter Orage" handlar, som man även hör på namnet, om att jaga monster. Men den handlar också mycket om möten mellan olika personer och hur de ska lösa diverse problem som uppstår. Det är mycket äventyr och bra fantasi blandat med mycket humor. Huvudpersonen är rätt trög av sig, och det leder till att många oväntade saker uppstår - vilket (om man delar min humor) gör det nästan omöjligt att hålla sig för skratt. Mangan finns i fyra volymer (den är avslutad) och är skriven av 真島ヒロ (Mashima Hiro), författaren till bland annat "Fairy Tail" - en känd manga (och anime) som påminner mycket om "Monster Hunter Orage" på flera sätt. Främst på den punkten att huvudpersonerna är ungefär lika intelligenta.


/Erik



Hunter x Hunter




I sin fars fotspår

"Skrämmande odjur, sällsynta arter, gömda skatter, gömda platser... det är något magiskt med ordet "hemligt". Världen över lockas många av detta, och de kallas för Hunters!"

Låt mig berätta lite om storyn i "Hunter x Hunter".

Gon Freaks är namnet på en ung pojke som drömmer om att bli Hunter. Hans far, Jin, övergav honom som liten och det enda Gon känner till om honom är att han är en Hunter. Gons moster, Mito, har tagit hand om Gon sedan han var liten och hon har ett starkt hat mot Jin då han övergav hela familjen - och framför allt sin son - för att bli Hunter. Gon beundrar sin far och beslutar sig därför för att ta Hunter-examen, en ytterst svår examen som man måste ta för att officiellt bli Hunter. Mito tillåter inte detta, men eftersom Gon tjatar så mycket lovar hon att ge honom tillåtelse att ta Hunter-examen ifall han lyckas fånga en stark jättefisk i sjön nära byn de bor i. Denna fisk har tidigare endast fångats av Jin, Gons far, innan han tog Hunter-examen när han var i Gons ålder.





Ett löfte är ett löfte

Efter mycket om och men så lyckas Gon fånga jättefisken. Han visar upp den för folket i byn, tar farväl av Mito och påbörjar sitt äventyr för att bli Hunter.

Nedanstående dialog är en översättning från japanska av den första boken i "Hunter x Hunter"-mangabokserien:

Gon:              
Jag fick den!

Folket i byn:   
Ohh!
Träskets kung, som inte ens fem fullvuxna män lyckades dra upp...
Jag har fiskat här i tio år och och trodde aldrig jag skulle få se den...
Det var inte dåligt...

Gon (till Mito): 
Jag har fiskat upp träskkungen som lovat.
Nu är det din tur att håll ditt löfte, Mito.

(Gon håller fram ansökningsformuläret för Hunter-examen.)

Folket i byn:   
Låt honom gå. Testet kan han väl få göra i alla fall.
Ja, han skulle bli en riktigt bra Hunter.

Mito:              
Att ni ens kan säga något så ansvarslöst.

Gon:              
Exakt, man måste ta ansvar för vad man säger.
Att man alltid måste hålla sina löften är det du som har lärt mig.

(Gon håller fram ansökningsformuläret igen.)     

Gon:       
Okej?

Mito:       
Gör som du vill... (skriver på och går in i huset.)





Otroliga Hunters

(Senare kommer Gon hem och träffar Mito.)

Mito:       
När åker du?

Gon:      
...i början på nästa vecka, typ.

Mito:       
Okej.

Mito:       
Så du kände till det alltså.... vad Jin sysslar med.

Gon:       
Ja.

Mito:     
Jin, alltså...
Övergav dig innan du ens kunde gå.
Trots det så tänker du...
Hunter, ett jobb som är viktigare än sin egen son.

Gon:       
Exakt.
Det är just hur otroliga Hunters är.

Mito:       
Du är verkligen hans son...

(Mito går ut ur rummet.)

Gon (tänker):   
Förlåt, Mito.
Men hon har rätt, jag är precis som honom.
Han är den starkaste Huntern,
och jag ska hitta honom!






De nya vännerna

Så ger sig Gon av. Han tar en speciell båt som går just till stället där Hunter-examen äger rum. På båten träffar Gon flera andra som också planerar att ta examen och skaffar sig två nya vänner: Leorio och Kurapika. Leorio har en mer aggressiv personlighet och håller inte tillbaka när det är något han inte tycker om utan påpekar det direkt. Kurapika är lugnare och pratar ett mer avancerat språk som får honom att framstå som smartare och även lite mallig.





Man kan inte köpa sig karaktär

De tre ger sina anledningar till varför de söker in till Hunter-examen (till kaptenen på båten):

Kurapika:
Jag är den enda kvarlevande från Kultaklanen.
För fyra år sedan blev hela min klan förintad av en organisation känd som "Fantomorganisationen".
Jag ska ta hämnd på dem och det är därför jag jag vill bli Hunter.

Kaptenen:
Du vill bli en Blacklist-Hunter, alltså.
Medlemmarna i Fantomorganisationen är alla rankade på A-nivå, som inga som inte är ytterst tränade Hunters kan handskas med.
Du kommer bara dö i onödan.

Kurapika:
Jag är inte rädd för att dö.
Det enda jag är orolig för är att mitt hat ska vekna.

(Det blir tyst på båten.)

Leorio:
Hämnd kan du väl ta på dem utan att bli Hunter?

Kurapika:
Det är det absolut trögaste jag hört.
Det finns otaligt många platser som bara Hunters får tillträda och mer information som bara Hunters kan komma åt än vad din hjärna kan uppfatta.

Kaptenen:
Du då, Leorio? Varför vill du bli Hunter?

Leorio:
Jag? Jag ska ge dig ett ärligt svar.
Pengar! Har man pengar kan man få precis vad som helst.
Ett enormt hus, fin bil, dyr sprit!!

Kurapika:
Synd att du inte kan köpa dig karaktär.

Leorio:
Det var droppen. Kom hit med dig... jag ska se till så att Kultaklanens skitiga blod tar slut här och nu.

Kurapika:
Ta tillbaks det där!

Leorio:
Inte en chans.

Gon lyckas efter mycket om och men lugna ner dem efter ett tag, och de blir båda intresserade av honom och väljer att följa med Gon på hans äventyr, tills vidare. Tillsammans möter de tre många utmaningar, och får nya vänner och fiender på vägen. Det är ett äventyr där karaktärerna utvecklas väldigt mycket under seriens gång.
Man kan inte köpa sig karaktär
De tre ger sina anledningar till varför de söker in till Hunter-examen (till kaptenen på båten):
Kurapika:
Jag är den enda kvarlevande från Kultaklanen.
För fyra år sedan blev hela min klan förintad av en organisation känd som "Fantomorganisationen".
Jag ska ta hämnd på dem och det är därför jag jag vill bli Hunter.
Kaptenen:
Du vill bli en Blacklist-Hunter, alltså.
Medlemmarna i Fantomorganisationen är alla rankade på A-nivå, och inga som inte ytterst tränade Hunters kan handskas med.
Du kommer bara dö i onödan.
Kurapika:
Jag är inte rädd för att dö.
Det enda jag är orolig för är att mitt hat ska vekna.
(Det blir tyst på båten.)
Leorio:
Hämnd kan du väl ta på dem utan att bli Hunter?
Kurapika:
Det är det absolut trögaste jag hört.
Det finns otaligt många platser som bara Hunters får tillträda och mer information som bara Hunters kan komma åt än vad din hjärna kan uppfatta.
Kaptenen:
Du då, Leorio? Varför vill du bli Hunter?
Leorio:
Jag? Jag ska ge dig ett ärligt svar.
Pengar! Har man pengar kan man få precis vad som helst.
Ett enormt hus, fin bil, dyr sprit!!
Kurapika:
Synd att du inte kan köpa dig karaktär.
Leorio:
Det var droppen. Kom hit med dig... jag ska se till så att Kultaklanens skitiga blod tar slut här och nu.
Kurapika:
Ta tillbaks det där!
Leorio:
Inte en chans.
Gon lyckas efter mycket om och men lugna ner dem efter ett tag, och de blir båda intresserade av honom och väljer att följa med Gon på sitt äventyr, tills vidare. Tillammans möter de tre många utmaningar, och får nya vänner och fiender på vägen. Det är ett äventyr där karaktärerna utvecklas väldigt mycket under seriens gång.





En av de kändaste mangaserierna i Japan

"Hunter x Hunter" är en serie för dig som gillar äventyr och utveckling av karaktärer.

Mangan "Hunter x Hunter" gavs först ut 1998 och är för tillfället uppe i 29 volymer. Det är en av de kändaste mangaserierna i Japan, med över 55 miljoner sålda exemplar. En anime av serien började sändas 1999 och har runt 100 avsnitt, men slutades göras för många år sedan. I oktober 2011 började japansk TV sända en ny version av animen från början av berättelsen; med nya röstskådespelare och mycket bättre grafik.

/Erik



RSS 2.0